När jag hörde årets tema kom jag att tänka på slutet av David Attenboroughs dokumentär "A life on our planet” där han besöker ruinerna av chernobyl som lämnats ensamma sedan evakueringen efter kärnkraftsolyckan. Där har naturen återvänt och staden är numera till stor del skog. Jag gick vidare på det chernobyl-relaterade tanke-spåret och läste på om den så kallade "Elefantfoten", en klump radioaktivt material i kraftverkets källare. Där läste jag om hur forskare hittat en typ av mögel som verkar "äta" radioaktiviteten från elefantfoten.

Sjögräsets upplevda färger från bilder tagna under vatten använder jag mig I det som jag förstår kallas soutage, men I min egen tolkning. Både svampens mycel och ring speglas I formspråket. Volangerna tar sitt formspråk från svampens ring och sin färg från pandos blad. Soutagens färg tas från sjögräset och dess form speglar både svampens mycel och sjögräsets svajande I vågorna. De vida kjolarna kommer ifrån svampens hatt. Halsringninarnas form kommer ifrån aspens runda men samtidigt spetsiga blad I det närmaste hjärtformade. De ofta återkommande prinsesskärningarna med sina långa parallella sömmar återspeglar både trädstammar som står tätt tillsammans liksom det mjuka böljande sjögräset.

Därifrån tänkte jag vidare på svamp, och mindes en låt jag-da-precis hade hört "Fungus" av the narcissist cookbook. I låtens text omnämns en svamp carmillaria ostoyae) vars mycel-nätverk täcker flera kvadratkilometer I oregon, usa. Eftersom dessa svampar alla sitter ihop blev de vad som när låten skrevs troddes vara jordens största enskilda organism.

Efter det snöade jag in på växter med liknande struktur. Därigenom hittade jag de två andra växterna jag tagit min inspiration ifrån. "Pando" är en asp-koloni (populus tremuloides) I utah, usa som är världens tyngsta organism. Alla trädi ett visst område har ett sammankopplat rot- nätverk och är rent genetiskt exakt samma träd. Samt en sjögräs-koloni (posidonia australis) utanför australien, nu bedömd att vara världens största organism. Den täcker 180 kvadratkilometer havsbotten och det upptäcktes nyligen att även den har ett sammankopplat rotsystem och är genetiskt samma varelse.

Jag använder mig av färgerna från pandos stam och löv samt lövens form. Stammens färg likt björkens bark är I huvudsak vit med mörka, inte helt solida gråa fält. Bladens höstfärg är en vacker lätt orange färg som syns I en del av mina volanger. Pandos bark utgör huvudfärgerna samt "ögat" som tolkas in från stammens "Kvistar".